I inomhusluften förekommer ofta flyktiga organiska föreningar (VOC-föreningar), och mängderna varierar mycket beroende på plats och tidpunkt. Halterna påverkas till exempel av hur utrymmet används, byggmaterial, underhållshistorik, ventilation samt temperatur och fuktighet. Även föroreningar utifrån kan höja VOC-halterna.
VOC-föreningar kan delas in i olika grupper, till exempel:
-
alifatiska och aromatiska kolväten
-
terpener
-
alkoholer och etrar
-
aldehyder, syror, ketoner och estrar
Föreningarna kan mätas på två sätt:
-
Provtagningsmetoder, där ett luftprov tas och skickas till laboratorium för analys.
-
Kontinuerligt mätande instrument, såsom Loop One, som mäter VOC-halter i realtid.
Resultat från provtagning och kontinuerliga mätningar kan inte jämföras direkt med varandra, och de kan inte heller användas som sådana för att bedöma hälsoeffekter. Till exempel gäller de gränsvärden som anges i boendehälsoförordningen endast insamlade prover.
Så fungerar mätningarna
I laboratoriet analyseras proverna enligt en standardiserad metod (SFS-EN ISO 16000-6:2021) där Tenax TA används som adsorbent och TD-GC-MS som analysmetod. Det gör det möjligt att identifiera enskilda föreningar exakt.
Kontinuerligt mätande instrument identifierar inte enskilda föreningar utan mäter den totala halten av VOC-föreningar. På så sätt kan man till exempel upptäcka tillfälliga utsläppstoppar eller följa halterna på lång sikt. Det gör det möjligt att identifiera tänkbara utsläppskällor och vidta åtgärder.
Ett praktiskt exempel från ett museum
På ett museum visade den kontinuerliga mätningen att VOC-halterna steg samtidigt som ventilationsaggregatet var i drift. En ny gummimatta hade lagts in i lokalen, och dess lukt hade också märkts. Besökarna hade dock inte klagat på lukten.
Utifrån resultaten gjordes en kompletterande mätning med provtagningsmetoden. Analysen visade att inomhusluften innehöll en förening som förknippas med gummimattor, men halterna överskred inte de officiella gränsvärdena. Det är ändå bra att komma ihåg att luktolägenheter kan uppstå redan innan halterna överskrider tröskeln för olägenhet – människor är olika känsliga för lukter.
Sammanfattning
-
Kontinuerlig mätning hjälper till att upptäcka utsläppstoppar av VOC i inomhusluften. Kortvariga toppar är i regel ofarliga, men förhöjda halter som varar i flera timmar eller dygn kan tyda på ett problem, och orsakerna bör utredas.
-
Laboratoriemätningar kompletterar bilden och gör det möjligt att identifiera enskilda föreningar.
VOC är en användbar storhet att följa i alla slags byggnader. Utöver sinnesintryck och användarnas upplevelser är det bra att följa den också genom mätning.
